Jag hälsade på hos Ulrika och Patrik. På riktigt är Ulrika min förebild. Hon är så jävla cool. Hon är nog det coolaste. På riktigt. Det kan tyckas konstigt att jag tycker så om en lärare, men hon är verkligen egen, på ett bra sätt. När jag satt i personalrummet, som jag blev inbjuden till utan ångest, (vilket aldrig skulle hänt då jag var elev, mer än om något skitit sig) knackade det på en elev, som stod lite blygt i dörröppningen och frågade om en lärare var där, och naturligtvis var hon inte där.
Själv satt jag på trappen precis innanför dörren och förde en normal konversation med vilken människa som helst, och tänkte att den där lilla eleven var jag för ett halvår sedan. Ja, nu satt jag där för första gången utan prestationsångest. Vi pratade om det mesta, från dryga barn till nätter på krogen, och det var mycket trevligt.
Ja, hon är nog min förebild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar