Okej, nu när jag är arbetslös så har jag kollat på film. bland annat Bröderna Lejonhjärta. Som Johanna skriver i sin blogg, man kan fan inte hålla sig från att gråta när signaturmusiken drar igång. Det är något med den, jag blir sentimental varje gång den hörs i bakgrunden.
När jag var liten och kollade på den då var jag livrädd för Katla, och rädslan håller i sig. Hon är ungefär som Hurry! gubben i Bubble Bobble som jag pratat om i tidigare inlägg. Skitläskig.
Under morgonen har jag tittat på Kopps. Vilken klockren film!
Torkel Petersson är chef.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar