Jag avskyr framridningar. Fy fan. Folk rider som arselen, ingen ser upp och alla blir irriterade. En av kusarna jag tävlade igår frustar. Hon frustar hela tiden, speciellt i galopp. Så igår när jag red fram så stannar en tjej och säger: "Jag rider en unghäst, och han stör sig på att din häst frustar! Kan inte du rida på en volt vid porten när jag ska rida mitt program?" Jag min apa sa javisst jag rider där, när jag egentligen skulle sagt något i stil med något otrevligare. Sedan är det en som sitter på läktaren att hennes häst minsann också stör sig på Trinitys frustande. Då sa jag att hon gör så, då får jag till svar att jag trycker på henne för hårt, och att det är därför hon frustar så mycket. Shut up?
Vad jag menar är att dressyrryttare är rena perfektionister. Frustar en häst gå går det minsann inte för sig. Trinity frustar, hon frustar även om man skulle sätta upp en apa på henne och sätta igång i galopp. trycker jag inte på henne något "dör" hon och det går inte att rida, men hon frustar ändå. Undrar vad de ville att jag skulle göra igåer, egentligen? Tejpa igen mulen på henne så hon inte kunde frusta? Ärligt talat tror jag inte hästarna brydde sig så jävla mycket. Det var bara ryttarna som störde sig på det.
Nästa gång ska jag kaxa på mig och säga något i stil med att jag borde ha samma rätt att rida fram som alla andra. Förresten borde det vara jobbigare att ha en sparkande häst på framridningen, men då är det fanimig ingen som schasar iväg en till ett hörn. D hör man bara högljudda suckar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar