lördag 10 juli 2010

Jag tror det kallas beroende.

Nu ska jag vara tråkig. Orkar du inte med Pudelnostalgi? var god sluta läsa nu.
En av mina bästa vänner, nämligen Johanna, jobbar och har jobbat på Getaway Rock i stan nu de senaste dagarna. Jag träffade Johanna genom Pudlarna, och jag och Johanna har allt som oftast superkul när vi ses. Utgången är oftast densamma när vi är i farten; Vadfaan hände?! Pudlarna har haft en sjukligt stor inverkan på mitt liv. De kom till Cityfesten i stan 2006. Jag och Susanna skulle in till stan den kvällen och av en händelse så såg vi pudlarna spela. Och jag blev trollbunden. De var fanimig de coolaste jag sett. Nu har det gått fyra år sedan den magiska kvällen på Söder. Ibland frågar jag mig om det är värt att resa runt och se dem, vi var ju förfaan till München för att se dem!? Svaret har alltid varit det samma; klart det är värt det. Resan till München är bland det bästa och mest fantastiska jag kunde ha gjort. Ångrar inte en sekund att jag åkte dit. Ibland händer det ju att det trampas i klaver. Man kanske säger något dumt utan att tänka sig för, och skäms. Men allt brukar ju ordna sig i slutändan.
Kvällen på Cityfesten har lett till att jag under tre års tid knappt varit i Gävle under sommaren. En person frågade mig vad man gör i Gävle under sommaren. Mitt svar blev efter en stunds tyst funderande; Jag vet ärligt inte, jag brukar inte vara i stan så mycket då.. Och det är ju faktiskt sant. Tiderna med dessa herrar har innehållt mycket skratt och lite tårar. Jag är otroligt tacksam för de fina stunderna. De kommer till Sandviken om en vecka. Jag ser fram emot det, som vanligt. Även om det nu bara gått tio dagar sedan jag såg dem sist.
Så, om någon av er läser detta (exempelvis Johanna) vill jag bara säga; Tackarrr!

Inga kommentarer: