20årskris?

Jag har börjat fundera på hur gammal jag egentligen är, efter diskuterande med Johanna på msn.
Jag har kommit fram till att jag mentalt går i typ nian. Alla som går på gymnasiet är stora och när man får gå på systemet är man Jättestor. Låt mig ta ett exempel:
När jag och Susanna var mindre fick vi följa med Susannas mamma till hennes jobb, polhemsskolan, och hälsa på. Eleverna som gick där var jättestora, och man kände sig som en liten skit i jämförelse.
Eller när jag var på Buddys och åt med några vänner från gymnasiet på Buddys så säger Malin att han som stod i kassan hade gått i samma klass som henne. Jag trodde jag skulle smälla av! Han var ju så gammal..

Nu är jag äldre än de som gick på Polhem, jag tycker att de som går i ettan på gymnasiet är ganska små. jag är lika gammal som han i kassan på Buddy´s.

Jag funderar nu på hur gammal jag kan tänkas se ut att vara. Om man ser ut som 20 eller om man ser betydligt yngre ut? En man i Sala påstod att han trodde jag var 21- 22. Så min hypotes om min riktiga ålder, dvs nianåldern, verkar inte stämma.

Jag vill inte att detta ska få fel vinkel. Jag tycker om att bli 20, det ska bli kul. Sala-mannen sa även att livet börjar vid 40.. Vilket förövrigt Jakob blir den 19:e och Pontus den 25:e februari.
En unge i stallet trodde dock att jag var 17 så..

..Nämnde jag att jag längtar till påsk förresten?